In the kitchen

Jag älskar mat. Att äta mat. Och att laga mat. Jag älskar att testa nya recept och råvaror. Mat gör mig glad. Ända sedan jag var liten har måltiderna och särskilt middagen varit viktig. Det var en oskriven regel hemma hos oss att vi alltid skulle äta middag ihop hela familjen. Även under de perioder då vi hade dåligt med pengar såg mamma till att göra det där lilla extra för att lyfta den enklaste rätten.Jag minns alla våra utflykter, ofta till någon skogsbacke, sjö eller naturreservat då vi ofta lagade mat på stormkök. När jag 1996 flyttade till Neapel i södra Italien växte mitt matintresse ännu mer. Hur kan det inte göra det i ett land där maten och måltiderna nästan är heliga? Åh, vad mycket gott jag åt. Och vad jag gick upp i vikt :-) Det jag lärde mig att älska allra mest med Italien förutom all den fantastiska mat som finns där var deras kärlek och gemenskap i köket, att laga mat tillsammans och att njuta av måltiden tillsammans i lugn och ro. Och deras kärlek till de naturliga råvarorna. Detta är något som jag tog med mig hem. På mina resor runt om i världen så har jag provat på mycket god mat men jag måste säga att min kärlek till det italienska käket är allra störst. Jag äter allt och gillar det mesta utom en enda sak och det är blodpudding. Annars gillar jag att testa nya smaker men favoriten är nog ändå fisk och skaldjur. Jag måste erkänna att jag har varit en riktig katastrof i köket under många och långa år. Många katastrofala incidenter i köket har inträffat, några gånger har jag varit nära att halvt bränna ner både kök och mig själv. Jag måste tacka Andreas för att han lärde mig kokkonstens grunder, många goda måltider har vi lagat tillsammans. Ju säkrare jag har blivit desto lättare har det varit att utmana sig själv och testa nya saker. Jag glömmer aldrig första gången jag lyckades laga mammas kalops så att den smakade precis som hennes. Det var en underbar känsla.

Bilder: pinterest

Söndagspromenad

Underbara och härliga söndag. Förmiddagen ägnades åt tvätten, rättning, planera veckomenyn och att handla. Men sen begav gav mig ut i solskenet och till mina gamla hemtrakter. Jag mötte upp Lena och sen tog vi en långpromenad i solen och avslutade med en fika hemma hos henne. Jag måste erkänna att idag var det lite jobbigt att se vårt gamla hus (Lena bor snett mitt emot) och allt det välkända. Jag saknar huset och naturen enormt mycket även om jag älskar lägenheten och det nya hem jag skapat. Men lite vemodigt var det allt. Det var skönt med frisk luft och att få prata och skratta tillsammans med en kär vän. Perfekt avslutning på den här veckan. Snart kommer killarna hit och sen väntar tre dagars jobb innan vi tar sportlov och myser tillsammans.

Långa backen upp till dagis

Dagis som ligger i skogsbrynet

Skidåkare på golfbanan

Golfbanan i vinterskrud

La famiglia per sempre

Lite morgonyoga

Alla Hjärtans Dag

Idag unnade jag mig sovmorgon. Brukar passa på den veckan killarna är hos Andreas. Det är så skönt att det börjar bli ljusare ute, både på morgonen och på eftermiddagarna. Och fåglarna kvittrar så härligt ute nu. I morse körde jag mitt yogapass. Har kört nästan varje dag den här veckan. Har hittat ett bra pass som är 25 minuter långt. Perfekt start på dagen. Jag rev av veckans städning på förmiddagen innan moster G kom hit. Vi tog en promenad i det härliga vädret till Konstmuseet och tittade på Elisabeth Olsson Wallins utställning. Hennes mest kända utställning är den omdebatterade Ecce Homo från 1998 som fick mycket uppmärksamhet i pressen. I den här retroperspektiva utställningen har hon blickat tillbaka på sin karriär och valt ut verk som hon anser har varit viktiga för hennes konstnärskap. När man tittar på hennes verk kan man förstå att vissa av dem blivit hett omdebatterade. Att synliggöra orättvisor och arbeta med politiska budskap har gått som en röd tråd i hennes karriär.

Moster G

Den omtalade tavlan med kungen, Silvia och Camilla Henemark

Efter besöket på Konstmuseet gick vi hem till farmor som bjöd på våfflor. När vi var mätta och glada fortsatte vi hem till min lillebror Max och hans Rebecca som föra lördagen blev föräldrar till lilla Milo. Milo föddes nästan exakt en månad efter sin kusin Lykke och idag fick de träffas för första gången. Linus, Marika, Elsa, Lykke och mamma följde med till Max och Rebecca och fikade. Jag måste erkänna att jag redan har hunnit gosa med lilla Milo tre gånger den här veckan. Är man en stolt faster så är man! Nu blir det soffan och Melodifestivalen. Ikväll är en gammal elev med, Viktor som sjunger med Samir. Ska bli spännande att se.

Nyfödda kusinerna Milo och Lykke 

Fiskgryta med tomat & dill

Jag längtar efter våren...

Idag är jag hemma och vabbar. De ringde från dagis igår när jag var på väg att hämta Hilmer. Han var hängig och varm och hade somnat på golvet. När han vaknade så var han otröstlig. Han höll sig vaken tills vi kom hem och sen slocknade han strax innan klockan 18.00. Sen så sov han till halv sju i morse, alltså över tolv timmar även om han sov oroligt och var ledsen i natt. Nu verkar han hyfsat pigg förutom att han är snorig så jag vet inte vad det var som hände. Idag så skiner solen ute och kastar sina strålar in i lägenheten. Oj, vad jag längtar efter våren nu även om det faktiskt är fint med all snö ute. Vintern är dock inte min favoritårstid.

De senaste veckorna har jag testat flera nya recept. Jag gillar att laga mat och tycker det är kul att prova mig fram i receptdjungeln. Bland annat så testade jag en fiskgryta med tomat & dill. Superenkel att laga och hur god som helst. Perfekt vardagsmat och killarna tyckte om den. Jag tog lite mer vätska än vad receptet anger annars så följde receptet.

Fiksgryta med tomat & dill

4 portioner

600 g hoki eller torsk (annan fisk går också bra)

1 liten purjolök

4 tomater (jag körde körsbärstomater)

1 msk smör eller margarin

2 dl fiskbuljong

1 dl grädde

1 knippe dill (skuren)

1. Om fisken är fryst så tina den försiktigt. Skär den i små bitar. Skiva purjolöken och skölj den noga. Skär tomaterna i bitar. 
2. Fräs purjolöken i matfettet i en gryta. Tillsätt buljong och grädde. Koka upp. Salta och peppra på fisken innan du lägger ner den i grytan. Sjud några minuter. Lägg ner tomat och dill. Smaka av med salt och peppar.
3. Servera med pressad eller kokt potatis. 

Bilder: Bild 1-4 (www.pinterest.com), Bild 5 Privat (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Bokklubb

Bokklubb hemma hos Lena. 

Jag passade på att gosa med hennes söta kissekatt.

I torsdags var det dags för bokklubben igen. Den här gången träffades vi hemma hos Lena som bjöd på en smarrig fisk- och skaldjursgryta med currysmak. Till efterrätt blev det kaffe och olika chokladbitar. Vi har en bok som vi skriver i, där vi skriver ner vem vi varit hos, vad vi ätit, annat kul och framför allt om böckerna vi läser. Den här gången satt vi och läste igenom om alla böcker vi har läst under de två år som vi har träffats i bokklubben. Vissa böcker kommer vi inte ens ihåg att i har läst medan andra har gjort stora avtryck, både bra och dåliga.

Till den här gången hade vi läst Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam". Det är en underbar roman som handlar om den romska flickan Malika som under förintelsen hamnar i förintelseläger. För att överleva tar hon en död judisk flickas kläder och byter identitet till Miriam. Hon överlever förintelsen och kommer till Sverige med de vita bussarna där hon blir kvar. Hon lever hela sitt liv i denna lögn, en nödvändighet för att överleva. Som rom är man inte värd vatten. Fram till 1954 rådde invandringsförbud för romer i Sverige. Det är en roman om förtryck och hierarkier där romer hamnar längst ner på stegen, såväl i makabra koncentrationsläger som i förmodat civiliserade samhällen. Minnena hon bär på bleknar inte utan gör sig istället allt mer påminda. På sin 85-års kan hon inte vara tyst längre. Sakta men säkert sipprar hennes gripande historia fram. Det är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter. Jag älskade denna fantastiska bok och kunde inte lägga den ifrån mig. Detta är den första bok som har fått full pott i bokklubben, fem poäng av fem möjliga. 

Till nästa gång ska vi läsa "Gone Girls"

av Gillian Flynn