Hela december har man gått och längtat och hoppats. Men inte då. Jul och nyår passerade och inte en tillstymmelse till snö. Men så från en dag till en annan, när man istället nu vill ha vår och värme, så knackade kung Bore på dörren. Snö och kyla var här. Jag måste erkänna att det är mysigt och att det lilla extra ljuset gör en lite piggare. Men jag vill faktiskt inte ha vinter nu, jag vill ha vår. Tyvärr är det bara att acceptera läget så igår klädde vi på oss lager på lager och gav oss ut i kylan. Lycka är att ha en egen pulkabacke på tomten och Hilmer susade lyckligt ner och mamman fick snällt dra upp. Upp och ner. Upp och ner. Sen begav vi oss in i skogen och tittade på vinterskruden, letade älgspår och studerade en hackspett som rumstrerade i en tall. Oklart om han letade insekter eller byggde bo. På vägen tillbaka såg vi också en vacker gröngöling. Idag på förmiddagen blev det en rask promenad i tio minusgrader. Det är otroligt vackert ute men snälla, jag vill ha vår...
Ja så kom den ändå tillslut, vintern. Precis som du och säkert många andra med oss hade jag hellre sett en tidig vår, men om det är någonting som man kan vara säker på här i Sverige så är det att vintern kommer varje år. Får försöka se det positivt, det blir i alla fall ljusare :)
SvaraRaderaJa, du har rätt, den brukar alltid komma till slut. Och jag måste erkänna att det är skönt att det är ljusare ute och så är det vackert också. Barnen är överlyckliga.
RaderaKram Linda