A sunday in the park

Idag har vi tillbringat ett par timmar utomhus i solskenet. Plockat löv, pinnar, ekollon och kottar som man kan pyssla med. Tittat på ekorrar och nötskrikor. Gömt oss för hundar (Oliver är hundrädd). Tränat i utegymmet. Bestigit berg. Suttit i solskenet och filosoferat. Underbara höst! Ett perfekt avslut på en mysig vecka. Nu har killarna åkt för pappavecka och det är tyst och tomt igen. Har svårt att vänja mig. Ska krypa ner och läsa färdigt Maria Svelands "Systrar och bröder", det är dags för bokklubb på tisdag. Den här gången ska vi vara hemma hos mig. Önskar er en härlig vecka!

Bilder: Privata (www.homeofthedragonfly.blogspot.com)

My favourite part of the year...

Hösten. Min tid. Hösten har alltid varit min årstid. Det är då jag mår som bäst. Jag älskar färgerna, krispigheten i luften, att få tända ljus, plocka fram filtarna, krypa upp i soffhörnet med en kopp te och en bra bok. Jag kan komma på mig själv med att oförklarligt le. Jag gillar till och med mörkret och regnet som smattrar mot rutan. Men allra bäst är förstås de där soliga, klara höstdagarna när naturen är som en färgpalett. Få dra på sig gummistövlarna och bege sig ut i skogen, njuta av naturen och krispigheten. Hösten...

 Gummistövlar

 Regn

Tända ljus

En kopp te

 En bra bok att läsa

My home, my castle...

Hej. Det var ett tag sedan. Jag har många gånger loggat in och varit på väg att skriva men sedan fastnat. Inte riktigt vetat var jag ska börja eller vad jag vill säga. Det har varit en omtumlande tid. En separation är aldrig lätt. Men jag kan faktiskt säga att jag mår bra. Jag mår bra. Det känns som om jag äntligen kan släppa ner axlarna, andas och bara känna mig lugn. Ingen oro, ingen klump i magen. Och det känns så skönt att ha vågat språnget och sedan kunna konstatera att det var det rätta. Jag trivs i lägenheten så otroligt mycket. Jag har bonat och fejat och varje gång jag kliver innanför dörren så känner jag mig lycklig. Det är mitt. Mitt eget lilla krypin. My home, my castle. Visst saknar jag huset, ibland så mycket så att det gör ont inombords men det känns lättare när jag skapat mig ett nytt hem där jag trivs. Trots olyckskorparna och elaka tungor så har jag fixat det alldeles utmärkt på egen hand. Vi har kommit in i rutinerna och jag och killarna har det bra tillsammans. De är så lugna och harmoniska nu, vilket bara förstärker känslan av att det var rätt. Jag jobbar mindre den veckan jag har barnen och vi har våra rutiner och vi är tillsammans hela tiden. Att vara utan dem varannan vecka är det svåraste med separationen. Att inte få vara med dem jämt. Därför är det ännu viktigare att vara närvarande och prioritera dem när de väl är här. Tyvärr resonerar inte andra på samma sätt vilket jag har svårt att förstå. Hur kan man inte vilja vara med sina barn? På jobbet flyter allt på. Jag har en ny etta som jag blivit mentor för. Det märks hur mycket tyngre det är att ha nya elever än att ha treor. Men det ska nog bli ordning på dessa sköna killar och tjejer också. Jag pluggar också heltid på distans, Statsvetenskap II. Det är både roligt och intressant även om det blir lite mycket emellanåt. Summa kardemumma så mår jag bra och känner mig glad. Jag har tagit mig igenom något svårt och jobbigt men jag känner mig starkare, lugnare, mer positiv och tryggare än på mycket länge...

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Hej världen

Sol och bad

Vilken vecka vi har haft, med strålande solsken och temperaturer över trettio grader. Killarna åkte i söndags kväll för pappavecka. Åh, vad tomt det blev på en gång. Det var första hela veckan utan barnen sedan vi separerade. Den här veckan har handlat mycket om att landa, sova ikapp och vänja sig vid att vara ensam. Att vara ensam är jobbigt, något jag inte gillar men ändå är välbehövligt ibland. Jag har fått bromsa mig själv i att inte göra saker och träffa andra hela tiden utan också låtit mig själv vara ensam i lugn och ro. Det har varit nyttigt och något som jag måste fortsätta träna på. Jag gillar inte alls att äta själv även om jag älskar att laga mat och därför har jag provat en massa nya recept bara för att göra det lite roligare (recept kommer senare). Jag stormtrivs i lägenheten, jag älskar den, mitt eget lilla krypin. Sakta men säkert kommer jag i ordning även om man hela tiden kommer på saker som saknas. Det har blivit mycket sol och bad den här veckan (lite svårt att hitta på annat i värmen), träffat vänner (varav en barndomsvän som flyttat till Angola och nu var hemma några veckor), läst, cyklat (ett par mil har det allt blivit) och gjort utflykter. I fredags kom min moster, kusin och kusindotter från Värmland hit för att bo hos mamma ett par dager. I går tog vi med ytterligare en moster och gjorde e utflykt. Vi hittade ett jättemysigt litet bad mellan Strängnäs och Enköping där vi tillbringade hela dagen. På vägen hem stannade vi i Strängnäs och åt glass och promenerade runt lite. Det är en så otroligt mysig liten stad, särskilt på sommaren. I fredags kom en leverans med en massa paket från IKEA så det har blivit en hel del skruvande och det återstår en hel del. Nu ska jag börja med Olivers hylla där han ska ha sina lego-byggsatser och sina böcker. Ikväll kommer killarna och det ska bli så mysigt att få krama om dem och ha dem hemma igen. My boys, love of my life.

Umgänge med vänner.

Fina Anna F

Utflykter. Mysiga Strängnäs

Svalt vitt vin

Goda frukostar

Skruva möbler

Läsning

All by my self

Lyckades skruva ihop alla nya möbler själv

Nästan alla flyttkartonger är uppackade och undanstoppade

 

Nya sängen. Sover underbart i den

Ensam. Killarna har åkt igen och kommer tillbaka på tisdag kväll. Jag saknar dem redan. Jag pratade med mamma i telefon. Vad gör jag nu? Vad gör man när man är ensam? Passa på att göra sådant som du aldrig hinner och saker som du mår bra av, fick jag till svar. Jaha, är det så lätt? Det kommer att ta tid att vänja sig vid allt det nya. New life. New chapter. Bitterljuvt. Rätt men också tufft, jobbigt, sorgligt och ledsamt. Vi har haft det bra, killarna och jag. De har tagit det så bra som man kan göra. De har gjort sig hemmastadda i lägenheten och vi börjar sakta men säkert att komma i ordning. Vi har solat och badat. Gjort cykelutflykter. Spelat spel och kollat på film. De är starka, mina killar. De får mig att orka ta mig igenom det här. Jag älskar dem till månen och tillbaka. Minst. Mina killar.

Mycket sol och bad har det blivit

Utforskat området

Spelat Den försvunna diamanten. 

Hur kul som helst.

New Chapter

Första natten i lägenheten. Utan barnen. Känns konstigt och ensamt. Längtar efter mina killar så det gör ont. Saknar huset, skogen och lugnet. Undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå. Känns som om jag gått vilse...

Packa liten kappsäck...

Packa liten kappsäck...

Flytten närmar sig med stormsteg och det är lite skräckblandad förtjusning. I morgon eftermiddag får jag nycklarna till lägenheten och på söndag går flyttlasset. Huset har vi kvar tills den femtonde då de nya ägarna tar över. Det är verkligen en berg och dalbana av känslor just nu. Att dela ett hem i två är inte det lättaste även om det har gått bra hittills. Så många saker och så många minnen. Och vad jag kommer att sakna huset, trädgården och närheten till skogen. En separation är en sorglig process även om beslutet känns så rätt. Jag tycker synd om barnen som tvingas gå igenom det här. Ibland känns det som om jag inte vet vad jag håller på med längre eller hur jag överhuvudtaget ska ro det här i hamn. Många tankar och oceaner av tårar. Ändå tvingas man framåt hela tiden. Det finns ingen återvändo. Fina Mia skrev till mig: All kärlek till dig. Jag skulle kunna klämma ut något klyschigt om att det som inte dödar... men det vet jag av egen erfarenhet att det inte är sant. Det som inte dödar gör en knäsvag och utmattad och tilltufsad. Drick vin, ät choklad och var snäll mot dig själv...
Jag få nog ta Mia på orden och dricka lite vin och äta choklad. Och fortsätta att rensa och packa och rida ut dessa vågor av känslostormar. Och fortsätta ha en tilltro till att det kommer att komma något gott ur det här och att det kommer att bli bra.

Många lådor böcker blir det

Måla gammalt bord ska också hinnas med