Bokklubb

Bokklubb hemma hos Lena. 

Jag passade på att gosa med hennes söta kissekatt.

I torsdags var det dags för bokklubben igen. Den här gången träffades vi hemma hos Lena som bjöd på en smarrig fisk- och skaldjursgryta med currysmak. Till efterrätt blev det kaffe och olika chokladbitar. Vi har en bok som vi skriver i, där vi skriver ner vem vi varit hos, vad vi ätit, annat kul och framför allt om böckerna vi läser. Den här gången satt vi och läste igenom om alla böcker vi har läst under de två år som vi har träffats i bokklubben. Vissa böcker kommer vi inte ens ihåg att i har läst medan andra har gjort stora avtryck, både bra och dåliga.

Till den här gången hade vi läst Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam". Det är en underbar roman som handlar om den romska flickan Malika som under förintelsen hamnar i förintelseläger. För att överleva tar hon en död judisk flickas kläder och byter identitet till Miriam. Hon överlever förintelsen och kommer till Sverige med de vita bussarna där hon blir kvar. Hon lever hela sitt liv i denna lögn, en nödvändighet för att överleva. Som rom är man inte värd vatten. Fram till 1954 rådde invandringsförbud för romer i Sverige. Det är en roman om förtryck och hierarkier där romer hamnar längst ner på stegen, såväl i makabra koncentrationsläger som i förmodat civiliserade samhällen. Minnena hon bär på bleknar inte utan gör sig istället allt mer påminda. På sin 85-års kan hon inte vara tyst längre. Sakta men säkert sipprar hennes gripande historia fram. Det är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter. Jag älskade denna fantastiska bok och kunde inte lägga den ifrån mig. Detta är den första bok som har fått full pott i bokklubben, fem poäng av fem möjliga. 

Till nästa gång ska vi läsa "Gone Girls"

av Gillian Flynn

Trying new recepies

Vad underbart skönt och välbehövligt det är att vara ledig. Kunna sova ut på morgonen, skrota omkring i pyjamas, testa nya recept, läsa böcker, titta på tv, fixa hemma och promenera. 2015 är välkommet och jag ser fram emot vad året har att erbjuda. I år gav jag inget särskilt nyårslöfte. 2015 ska istället få handla om att ta hand om mig själv och killarna och fokusera på alla ljusglimtar i tillvaron. Vi lägger alldeles för mycket tid på att oroa oss, ofta handlar det om småsaker, en massa tänk om och en massa ånger över saker som har hänt. Livet är alldeles för kort för att hålla på med sådant.

Igår testade jag ett nytt recept och valet denna gång var en enkel laxomelett. Så gott och så lätt att göra, perfekt till lunch. Rekommenderar att testa. Idag har jag hängt med mamma, moster I som är här på besök från Värmland och lilla mormor. Vi har promenerat, fikat och tittat på Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Jag längtar efter mina killar och imorgon kväll kommer de äntligen. Mina killar, mitt allt!

Laxomelett

2 port

6 ägg

6 msk vatten

1 tsk salt

Vitpeppar från kvarn 

400 g gravad lax, skuren i bitar

1 gul lök, finhackad

6 kokta potatis, skurna i bitar

100 g riven västerbottenost

1 knippe dill, finklippt

smör att steka i

1. Vispa ägg och vatten. salta och peppra. Tillsätt dillen.

2. Stek löken mjuk i smör i en stekpanna. Tillsätt potatisen. Häll över äggstanningen, osten och lägg på laxbitarna. 

3. Låt omeletten steka på svag värme. När äggstanningen är fast då är omeletten klar. 

Bild 1

Bild 2-3: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com

Litterärt Gästabud

Så var det dags igen. Förra söndagen var jag och tjejerna i bokklubben iväg på Eskilstuna Kurirens årliga evenemang Litterärt Gästabud. Detta var tredje året i rad som vi gick ( läs om här om 2012). Först var det middag som serverades inne på Konstmuseet, i år bjöds vi på rödvinsbräserad högrev med potatispuré och tillbehör samt kaffe och chokladkaka. Det är hur härligt som helst att dinera i så fina lokaler och med all konst hängandes runtomkring. Sen var det dags för det litterära gästabudet inne i Lokomotivet. I år hade vi fått platser på tredje raden så vi hade perfekt utsikt. Årets författare var faktiskt rätt okända för mig vilket kändes både spännande och kul. Tove Alsterdal (köpte hennes nya deckare, signerad förstås), Elin Olofsson och Henrik Berggren. Varken Ken Ring eller Katarina Wennstam dök upp och ersattes istället av Nina Hemmingsson (underbar serietecknare och feminist med många kloka tankar) och Stefan Einhorn (som jag hört tidigare en gång och alltid lika bra). Det blev en fantastisk kväll och alla författare var fantastiska att lyssna på. Måste nog säga att detta var bästa Litterära Gästabudet hittills och jag kommer definitivt att gå nästa år också...

Dukat för middag

Maten

Nina Hemmingsson, Tove Alsterdal, Elin Olofsson, Henrik Berggren och Stefan Einhorn

Bokklubb

I tisdags kväll hade jag tjejerna från bokklubben över här hos mig. Jag bjöd på Nigellas lammgryta och gino till efterrätt. Det är alltid lika mysigt att träffas, vilket vi gör ungefär var åttonde vecka. Den vi är hos väljer ut fyra böcker som vi sedan röstar om vilken vi ska läsa. På så sätt får man många boktips och förmånen att läsa böcker som man kanske själv inte skulle ha valt. Till den här gången hade vi läst Maria Svelands "Systrar och bröder".

Boken handlar om de tre syskonen Nora, Hedda och Per. Den handlar om hur man med olika strategier, neuroser och minnen överlever sin barndom. Om hur man uppfattar saker på olika sätt. Om att förtränga, förlåta och försonas. Pappa Görans alkoholism och mamma Anitas kamp för att hålla ihop familjen. Som en osalig ande svävar mamma Anita över dem, hur de tvingas förhålla sig till sin pappas alkoholism. "Det är den enda pappa vi har", säger Nora. "Och vi råkar vara hans barn. Det är bara att acceptera detta". Plötsligt försvinner pappa Göran under en resa till Transsylvanien och det går inte längre blunda för den barndom de haft. De får inse att man har sin uppväxt med sig genom hela livet, vare sig man vill eller inte.

Jag tycker boken var otroligt bra. Fångande och jag ville inte släppa taget om den. Den var gripande och spännande och skildrar på ett bra sätt relationer och hur vi som människor formas av vår uppväxt. Om hur vi kan uppleva samma sak på olika sätt och hur vi till slut måste fajtas med våra demoner och acceptera att vi alla har det bagage vi har. Boken fick 3,7 p av fem möjliga av oss i bokklubben och det kom kommentarer som: Vad mycket tragik och jobbigt att hålla fasaden. Känner igen mig i min egen uppväxt. Varför var pappan som han var? Varför ville han inte ha närhet? Spännande, blev otroligt berörd. 

Till nästa gång ska vi läsa boken "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald.

A sunday in the park

Idag har vi tillbringat ett par timmar utomhus i solskenet. Plockat löv, pinnar, ekollon och kottar som man kan pyssla med. Tittat på ekorrar och nötskrikor. Gömt oss för hundar (Oliver är hundrädd). Tränat i utegymmet. Bestigit berg. Suttit i solskenet och filosoferat. Underbara höst! Ett perfekt avslut på en mysig vecka. Nu har killarna åkt för pappavecka och det är tyst och tomt igen. Har svårt att vänja mig. Ska krypa ner och läsa färdigt Maria Svelands "Systrar och bröder", det är dags för bokklubb på tisdag. Den här gången ska vi vara hemma hos mig. Önskar er en härlig vecka!

Bilder: Privata (www.homeofthedragonfly.blogspot.com)

Hej världen

Sol och bad

Vilken vecka vi har haft, med strålande solsken och temperaturer över trettio grader. Killarna åkte i söndags kväll för pappavecka. Åh, vad tomt det blev på en gång. Det var första hela veckan utan barnen sedan vi separerade. Den här veckan har handlat mycket om att landa, sova ikapp och vänja sig vid att vara ensam. Att vara ensam är jobbigt, något jag inte gillar men ändå är välbehövligt ibland. Jag har fått bromsa mig själv i att inte göra saker och träffa andra hela tiden utan också låtit mig själv vara ensam i lugn och ro. Det har varit nyttigt och något som jag måste fortsätta träna på. Jag gillar inte alls att äta själv även om jag älskar att laga mat och därför har jag provat en massa nya recept bara för att göra det lite roligare (recept kommer senare). Jag stormtrivs i lägenheten, jag älskar den, mitt eget lilla krypin. Sakta men säkert kommer jag i ordning även om man hela tiden kommer på saker som saknas. Det har blivit mycket sol och bad den här veckan (lite svårt att hitta på annat i värmen), träffat vänner (varav en barndomsvän som flyttat till Angola och nu var hemma några veckor), läst, cyklat (ett par mil har det allt blivit) och gjort utflykter. I fredags kom min moster, kusin och kusindotter från Värmland hit för att bo hos mamma ett par dager. I går tog vi med ytterligare en moster och gjorde e utflykt. Vi hittade ett jättemysigt litet bad mellan Strängnäs och Enköping där vi tillbringade hela dagen. På vägen hem stannade vi i Strängnäs och åt glass och promenerade runt lite. Det är en så otroligt mysig liten stad, särskilt på sommaren. I fredags kom en leverans med en massa paket från IKEA så det har blivit en hel del skruvande och det återstår en hel del. Nu ska jag börja med Olivers hylla där han ska ha sina lego-byggsatser och sina böcker. Ikväll kommer killarna och det ska bli så mysigt att få krama om dem och ha dem hemma igen. My boys, love of my life.

Umgänge med vänner.

Fina Anna F

Utflykter. Mysiga Strängnäs

Svalt vitt vin

Goda frukostar

Skruva möbler

Läsning

Bokklubb

I tisdags kväll var det dags för bokklubb tillsammans med tjejerna igen. Vi träffas var åttonde vecka och nu var det sista gången innan sommaren. Vi var hemma hos G och satt på hennes altan i den sköna kvällssolen. Hon bjöd på en underbart god kantarellsoppa med hembakt bröd till och kaffe och bakelse till efterrätt. Till denna gång hade vi läst John Greens "Förr eller senare exploderar jag". Boken handlar om 17-åriga Hazel som är döende i cancer. Tillsammans med andra drabbade ungdomar träffas de i en stödgrupp som kyrkan anordnar. Hon avskyr dessa möten men så en dag kliver Augustus Waters in. Han är friskförklarad från sin cancer men har följt med en kompis till mötet. En episk kärlekshistoria uppstår mellan dessa två ungdomar. Boken handlar om hur det är att vara ung och stå med ena foten i graven. Det ligger en svart skugga över hela berättelsen men när jag läser den så skrattar jag och gråter om vart annat. En otroligt vacker kärlekshistoria som berör ett allvarligt ämne men ändå med en härlig svart humor. Jag älskar karaktärerna och de underfundiga dialogerna. Den berör cancerämnet med en ärlighet som ibland är som en käftsmäll. Jag blev helt såld på denna bok liksom de flesta av tjejerna i bokklubben. Den fick fyror och femmor i betyg av nästan alla.

Till nästa träffa i augusti ska vi läsa Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek".

Heja, heja

Den senaste bok som jag plöjt igenom var Martina Haags "Heja, heja". Jag fick den av en vän som varmt rekommenderade den. Det är en peppande bok för de som vill börja springa men inte riktigt vet hur och inte heller tror att det är fysiskt möjligt. En varm och ärlig bok om hur man förvandlar en soffpotatis till en maratonlöpare. Boken är lättläst och jag älskar den höga igenkänningsfaktorn. Den är peppande, inspirerande och fantastiskt rolig. Jag kommer på mig själv med att ligga i sängen och skratta för mig själv medan jag vänder blad. Kan Martina Haag göra denna förvandling så kan jag!

Det är ju nu som jag bestämmer vad jag ska ha för slags liv fram till döden. Ska jag bara acceptera min tantkropp och lulla på? Ska jag leva med att flåsa som en valross och torka mig i pannan med en liten äcklig näsduk bara för att jag har sträckt mig efter ett paket jäst inne på Konsum. Ska jag verkligen det? Att vara fånge i en kropp som inte riktigt funkar. Nej! Det här går inte längre! Andaktsfullt sätter jag på mig springkläderna. Jag tänker börja försiktigt och inte göra det klassiska nybörjarmisstaget. Många sticker ju ut och tokspringer två mil det snabbaste de kan, kräks, gråter och hatar löpning resten av livet. Jag tänker börja på motsatt sätt. Jag ska springa enormt långsamt idag, och bara hålla på tills jag känner att det inte är kul längre, och sen kan jag gå tillbaks hem igen. Bra. Brabrabra. Tolv minuter! Jag sprang i tolv minuter utan att stanna. Fan, vad jag är bra. Imorgon blir det tretton. Det måste gå. Kan jag tolv, så måste jag kunna tretton...

Mannen från Albanien

Förra gången jag träffade tjejerna i bokklubben bestämde vi att vi skulle läsa Magnus Montelius "Mannen från Albanien". Jag är inte så där jätteförtjust i svenska deckare så jag hade väl egentligen inte så stora förväntningar. Till min förvåning fastnade jag på en gång och slukade boken i ett nafs. Jag ville verkligen inte lägga den ifrån mig förrän jag fått reda på hur den slutade. Det är en fascinerande historia och en lågmäld deckare som bygger på resonemang snarare än action men historien är oavbrutet spännande. Jag älskar Montelius stil och språk och  de intressanta personskildringarna och miljön med Kalla Kriget som bakgrund ger denna historia dynamik. Jag väntar redan på Montelius nästa bok.

Mannen från Albanien handlar om händelser under Kalla Kriget och om de politiska strömningarna i Sverige under 1960-70-talen. Det är hösten 1990 och järnridån har nästan fallit. I Stockholm faller en man ner från Erstaterassen och omkommer. Mannen har ett albanskt pass på sig men de albanska myndigheterna förnekar hans existens. Sanningen om mannen från Albanien är komplicerad och i bakgrunden skymtar en historia om en sammansvetsad grupp som begravt sitt förflutna men behållit sina lojaliteter. Den avdankade journalisten Tobias Meijtens råkar ha vägarna förbi och blir helt uppslukad av detta fall. Med hjälp av sin skarpsinniga kollega Natalie Petrini hittar de en helt annan historia än den officiella och som många gör allt för att den inte ska komma upp i ljuset...

En engelsman i Paris

Det var länge sedan jag kom med något boktips. Väldigt länge sedan. Den enkla förklaringen till det är att det har varit riktigt dåligt på läsfronten, om man bortser från kurslitteratur då. De senaste två gångerna vi haft träff med tjejerna i bokklubben har jag inte varit med (pga sjukdom och tidsbrist), inte heller har jag läst något på egen hand. För en bokmal som jag som vanligtvis slukar bok efter bok är det oroande att varken orka eller ha lust att läsa. Nu under jullovet (det första lov på många år som jag inte har jobbat något alls) kom lusten att läsa tillbaka och då satte jag tänderna i en bok som jag fick i födelsedagspresent av min mamma.

En engelsman i Paris

Nicolas Barreau

Trettioåriga Aurèlie Bredin vandrar förkrossad fram på Paris gator. Hennes pojkvän har precis lämnat henne för en annan kvinna och dessutom har hennes pappa nyligen gått bort. Av en slump hamnar hon inne i en liten bokhandel där hon hittar romanen "En engelsman i Paris" skriven av den brittiske författaren Robert Miller. Huvudpersonen i denna bok påminner om henne själv och utspelar sig till viss del på hennes fars restaurang Temps des Cerices vilket gör att Aurèlie blir helt besatt. Hon måste träffa denna författare för att få reda på dessa sammanträffanden. Hennes försök att kontakta denne Robert Miller är inte särskilt lyckosamma och den buttre förlagsdirektören gör inte mycket för att hjälpa henne heller. Men så en dag får hon ett svar...

Jag måste säga att det är en charmig liten historia som lästes med ett leende på läpparna. Lättläst, härligt romantisk och humoristisk. En fransk liten pärla som lämnade en feelgood känsla när jag slog ihop boken. En favorit är den gamla amerikanska damen Mrs Dinsmore som Aurèlie lär känna på en av Paris kyrkogårdar och som med sin humor lockar till många skratt. En vacker historia som tar oss med på en vandring genom Paris gator, restauranger och menyer.