Packa liten kappsäck...

Packa liten kappsäck...

Flytten närmar sig med stormsteg och det är lite skräckblandad förtjusning. I morgon eftermiddag får jag nycklarna till lägenheten och på söndag går flyttlasset. Huset har vi kvar tills den femtonde då de nya ägarna tar över. Det är verkligen en berg och dalbana av känslor just nu. Att dela ett hem i två är inte det lättaste även om det har gått bra hittills. Så många saker och så många minnen. Och vad jag kommer att sakna huset, trädgården och närheten till skogen. En separation är en sorglig process även om beslutet känns så rätt. Jag tycker synd om barnen som tvingas gå igenom det här. Ibland känns det som om jag inte vet vad jag håller på med längre eller hur jag överhuvudtaget ska ro det här i hamn. Många tankar och oceaner av tårar. Ändå tvingas man framåt hela tiden. Det finns ingen återvändo. Fina Mia skrev till mig: All kärlek till dig. Jag skulle kunna klämma ut något klyschigt om att det som inte dödar... men det vet jag av egen erfarenhet att det inte är sant. Det som inte dödar gör en knäsvag och utmattad och tilltufsad. Drick vin, ät choklad och var snäll mot dig själv...
Jag få nog ta Mia på orden och dricka lite vin och äta choklad. Och fortsätta att rensa och packa och rida ut dessa vågor av känslostormar. Och fortsätta ha en tilltro till att det kommer att komma något gott ur det här och att det kommer att bli bra.

Många lådor böcker blir det

Måla gammalt bord ska också hinnas med