Nervös

Hela hösten så har jag vid sidan om mitt jobb pluggat på distans. Jag har läst Statsvetenskap I vid Högskolan i Dalarna för att läsa in ett tredje ämne som gymansielärare. Jag har lärarlegitimation i Svenska och Historia men har också undervisat i Samhällskunskap i många år. Eftersom jag tycker att det är så otroligt roligt och intressant beslöt jag mig för att läsa in behörighet också för Samhällskunskapen. Jag har brottats med politiska ideologier, jämfört olika politiska system och länder, tittat på internationella organisationer och globalisering, grottat ner mig europeiska integrationsteorier och EU:s politiska system. Åh, vad roligt och intressant det har varit. Trots att jag har jobbat 100 % och pluggat 100 % så har jag lyckats att ta mig igenom det och fixat alla tentor. Ja, den sista hemtentan lämnades in i fredags kväll med en kvart tillgodo så det återstår att se hur det gick på den.

Nu kommer vi till problemet och förklaringen till varför jag är så nervös. Nu i vår ska jag fortsätta att läsa och den här gången blir det Internationella relationer II, också det vid Högskolan i Dalarna. I denna kurs ska jag lära mig mer om internationella organisationer, freds- och konfliktlösning, samhällsvetenskapliga metoder och avsluta med ett examensarbete. Det ska bli jätteroligt och intressant. Det finns bara ett problem. Kursen ges helt på engelska. Att läsa kurslitteratur på engelska är inga som heslt problem, inte heller att skriva på engelska. Däremot att tvingas prata engelska på de obligatoriska seminarierna via webben ger mig fuktansvärd ångest. Jag har allt sedan gymnasiet och min hemska lärare i engelska haft väldigt dåligt självförtroende gällande min egen förmåga inom detta område. Det hjälper inte att jag har bott och pluggat i Sydney, jag tror fortfarande att jag är världens sämsta. Jag har och har haft sådan ångest inför det här att jag till och med funderat på att strunta i den här kursen. Men nu har jag tvingat mig själv att i alla fall genomföra det första seminariet för att se om jag överlever...

 

Bilder: www.weheartit.com

Kung Bore

Hela december har man gått och längtat och hoppats. Men inte då. Jul och nyår passerade och inte en tillstymmelse till snö. Men så från en dag till en annan, när man istället nu vill ha vår och värme, så knackade kung Bore på dörren. Snö och kyla var här. Jag måste erkänna att det är mysigt och att det lilla extra ljuset gör en lite piggare. Men jag vill faktiskt inte ha vinter nu, jag vill ha vår. Tyvärr är det bara att acceptera läget så igår klädde vi på oss lager på lager och gav oss ut i kylan. Lycka är att ha en egen pulkabacke på tomten och Hilmer susade lyckligt ner och mamman fick snällt dra upp. Upp och ner. Upp och ner. Sen begav vi oss in i skogen och tittade på vinterskruden, letade älgspår och studerade en hackspett som rumstrerade i en tall. Oklart om han letade insekter eller byggde bo. På vägen tillbaka såg vi också en vacker gröngöling. Idag på förmiddagen blev det en rask promenad i tio minusgrader. Det är otroligt vackert ute men snälla, jag vill ha vår...

 

En engelsman i Paris

Det var länge sedan jag kom med något boktips. Väldigt länge sedan. Den enkla förklaringen till det är att det har varit riktigt dåligt på läsfronten, om man bortser från kurslitteratur då. De senaste två gångerna vi haft träff med tjejerna i bokklubben har jag inte varit med (pga sjukdom och tidsbrist), inte heller har jag läst något på egen hand. För en bokmal som jag som vanligtvis slukar bok efter bok är det oroande att varken orka eller ha lust att läsa. Nu under jullovet (det första lov på många år som jag inte har jobbat något alls) kom lusten att läsa tillbaka och då satte jag tänderna i en bok som jag fick i födelsedagspresent av min mamma.

En engelsman i Paris

Nicolas Barreau

Trettioåriga Aurèlie Bredin vandrar förkrossad fram på Paris gator. Hennes pojkvän har precis lämnat henne för en annan kvinna och dessutom har hennes pappa nyligen gått bort. Av en slump hamnar hon inne i en liten bokhandel där hon hittar romanen "En engelsman i Paris" skriven av den brittiske författaren Robert Miller. Huvudpersonen i denna bok påminner om henne själv och utspelar sig till viss del på hennes fars restaurang Temps des Cerices vilket gör att Aurèlie blir helt besatt. Hon måste träffa denna författare för att få reda på dessa sammanträffanden. Hennes försök att kontakta denne Robert Miller är inte särskilt lyckosamma och den buttre förlagsdirektören gör inte mycket för att hjälpa henne heller. Men så en dag får hon ett svar...

Jag måste säga att det är en charmig liten historia som lästes med ett leende på läpparna. Lättläst, härligt romantisk och humoristisk. En fransk liten pärla som lämnade en feelgood känsla när jag slog ihop boken. En favorit är den gamla amerikanska damen Mrs Dinsmore som Aurèlie lär känna på en av Paris kyrkogårdar och som med sin humor lockar till många skratt. En vacker historia som tar oss med på en vandring genom Paris gator, restauranger och menyer.

Nya favoriter

 

Nya favoriter i badrumsskåpet är ansiktskrämen och rengöringsgelen från Estelle & Thild.  De har gjort underverk med min känsliga hud. Det känns extra bra att de bara innehåller naturliga och ekologiska ingredienser. Grundaren till märket, Pernilla Rönnberg, började fundera över sina döttrar Estelle och Mathilde och deras framtid och miljön som de växte upp i. Hudvårdsmärket som är helt fritt från parabener, mineraloljor och andra tillsatser och har av tidningen Vouge blivit hyllat och nämnt som "den svenska hudvårdshemligheten". Alla märkets produkter är ekologiskt certifierade av Ecocert. Mer om märket och produkterna kan du läsa här.

Bild 1 : Privat (www.homeofthedragonfly.blogspot.com)

Bild 2-3