In the kitchen

Jag älskar mat. Att äta mat. Och att laga mat. Jag älskar att testa nya recept och råvaror. Mat gör mig glad. Ända sedan jag var liten har måltiderna och särskilt middagen varit viktig. Det var en oskriven regel hemma hos oss att vi alltid skulle äta middag ihop hela familjen. Även under de perioder då vi hade dåligt med pengar såg mamma till att göra det där lilla extra för att lyfta den enklaste rätten.Jag minns alla våra utflykter, ofta till någon skogsbacke, sjö eller naturreservat då vi ofta lagade mat på stormkök. När jag 1996 flyttade till Neapel i södra Italien växte mitt matintresse ännu mer. Hur kan det inte göra det i ett land där maten och måltiderna nästan är heliga? Åh, vad mycket gott jag åt. Och vad jag gick upp i vikt :-) Det jag lärde mig att älska allra mest med Italien förutom all den fantastiska mat som finns där var deras kärlek och gemenskap i köket, att laga mat tillsammans och att njuta av måltiden tillsammans i lugn och ro. Och deras kärlek till de naturliga råvarorna. Detta är något som jag tog med mig hem. På mina resor runt om i världen så har jag provat på mycket god mat men jag måste säga att min kärlek till det italienska käket är allra störst. Jag äter allt och gillar det mesta utom en enda sak och det är blodpudding. Annars gillar jag att testa nya smaker men favoriten är nog ändå fisk och skaldjur. Jag måste erkänna att jag har varit en riktig katastrof i köket under många och långa år. Många katastrofala incidenter i köket har inträffat, några gånger har jag varit nära att halvt bränna ner både kök och mig själv. Jag måste tacka Andreas för att han lärde mig kokkonstens grunder, många goda måltider har vi lagat tillsammans. Ju säkrare jag har blivit desto lättare har det varit att utmana sig själv och testa nya saker. Jag glömmer aldrig första gången jag lyckades laga mammas kalops så att den smakade precis som hennes. Det var en underbar känsla.

Bilder: pinterest

Söndagspromenad

Underbara och härliga söndag. Förmiddagen ägnades åt tvätten, rättning, planera veckomenyn och att handla. Men sen begav gav mig ut i solskenet och till mina gamla hemtrakter. Jag mötte upp Lena och sen tog vi en långpromenad i solen och avslutade med en fika hemma hos henne. Jag måste erkänna att idag var det lite jobbigt att se vårt gamla hus (Lena bor snett mitt emot) och allt det välkända. Jag saknar huset och naturen enormt mycket även om jag älskar lägenheten och det nya hem jag skapat. Men lite vemodigt var det allt. Det var skönt med frisk luft och att få prata och skratta tillsammans med en kär vän. Perfekt avslutning på den här veckan. Snart kommer killarna hit och sen väntar tre dagars jobb innan vi tar sportlov och myser tillsammans.

Långa backen upp till dagis

Dagis som ligger i skogsbrynet

Skidåkare på golfbanan

Golfbanan i vinterskrud

La famiglia per sempre

Lite morgonyoga

Alla Hjärtans Dag

Idag unnade jag mig sovmorgon. Brukar passa på den veckan killarna är hos Andreas. Det är så skönt att det börjar bli ljusare ute, både på morgonen och på eftermiddagarna. Och fåglarna kvittrar så härligt ute nu. I morse körde jag mitt yogapass. Har kört nästan varje dag den här veckan. Har hittat ett bra pass som är 25 minuter långt. Perfekt start på dagen. Jag rev av veckans städning på förmiddagen innan moster G kom hit. Vi tog en promenad i det härliga vädret till Konstmuseet och tittade på Elisabeth Olsson Wallins utställning. Hennes mest kända utställning är den omdebatterade Ecce Homo från 1998 som fick mycket uppmärksamhet i pressen. I den här retroperspektiva utställningen har hon blickat tillbaka på sin karriär och valt ut verk som hon anser har varit viktiga för hennes konstnärskap. När man tittar på hennes verk kan man förstå att vissa av dem blivit hett omdebatterade. Att synliggöra orättvisor och arbeta med politiska budskap har gått som en röd tråd i hennes karriär.

Moster G

Den omtalade tavlan med kungen, Silvia och Camilla Henemark

Efter besöket på Konstmuseet gick vi hem till farmor som bjöd på våfflor. När vi var mätta och glada fortsatte vi hem till min lillebror Max och hans Rebecca som föra lördagen blev föräldrar till lilla Milo. Milo föddes nästan exakt en månad efter sin kusin Lykke och idag fick de träffas för första gången. Linus, Marika, Elsa, Lykke och mamma följde med till Max och Rebecca och fikade. Jag måste erkänna att jag redan har hunnit gosa med lilla Milo tre gånger den här veckan. Är man en stolt faster så är man! Nu blir det soffan och Melodifestivalen. Ikväll är en gammal elev med, Viktor som sjunger med Samir. Ska bli spännande att se.

Nyfödda kusinerna Milo och Lykke 

Fiskgryta med tomat & dill

Jag längtar efter våren...

Idag är jag hemma och vabbar. De ringde från dagis igår när jag var på väg att hämta Hilmer. Han var hängig och varm och hade somnat på golvet. När han vaknade så var han otröstlig. Han höll sig vaken tills vi kom hem och sen slocknade han strax innan klockan 18.00. Sen så sov han till halv sju i morse, alltså över tolv timmar även om han sov oroligt och var ledsen i natt. Nu verkar han hyfsat pigg förutom att han är snorig så jag vet inte vad det var som hände. Idag så skiner solen ute och kastar sina strålar in i lägenheten. Oj, vad jag längtar efter våren nu även om det faktiskt är fint med all snö ute. Vintern är dock inte min favoritårstid.

De senaste veckorna har jag testat flera nya recept. Jag gillar att laga mat och tycker det är kul att prova mig fram i receptdjungeln. Bland annat så testade jag en fiskgryta med tomat & dill. Superenkel att laga och hur god som helst. Perfekt vardagsmat och killarna tyckte om den. Jag tog lite mer vätska än vad receptet anger annars så följde receptet.

Fiksgryta med tomat & dill

4 portioner

600 g hoki eller torsk (annan fisk går också bra)

1 liten purjolök

4 tomater (jag körde körsbärstomater)

1 msk smör eller margarin

2 dl fiskbuljong

1 dl grädde

1 knippe dill (skuren)

1. Om fisken är fryst så tina den försiktigt. Skär den i små bitar. Skiva purjolöken och skölj den noga. Skär tomaterna i bitar. 
2. Fräs purjolöken i matfettet i en gryta. Tillsätt buljong och grädde. Koka upp. Salta och peppra på fisken innan du lägger ner den i grytan. Sjud några minuter. Lägg ner tomat och dill. Smaka av med salt och peppar.
3. Servera med pressad eller kokt potatis. 

Bilder: Bild 1-4 (www.pinterest.com), Bild 5 Privat (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Bokklubb

Bokklubb hemma hos Lena. 

Jag passade på att gosa med hennes söta kissekatt.

I torsdags var det dags för bokklubben igen. Den här gången träffades vi hemma hos Lena som bjöd på en smarrig fisk- och skaldjursgryta med currysmak. Till efterrätt blev det kaffe och olika chokladbitar. Vi har en bok som vi skriver i, där vi skriver ner vem vi varit hos, vad vi ätit, annat kul och framför allt om böckerna vi läser. Den här gången satt vi och läste igenom om alla böcker vi har läst under de två år som vi har träffats i bokklubben. Vissa böcker kommer vi inte ens ihåg att i har läst medan andra har gjort stora avtryck, både bra och dåliga.

Till den här gången hade vi läst Majgull Axelssons "Jag heter inte Miriam". Det är en underbar roman som handlar om den romska flickan Malika som under förintelsen hamnar i förintelseläger. För att överleva tar hon en död judisk flickas kläder och byter identitet till Miriam. Hon överlever förintelsen och kommer till Sverige med de vita bussarna där hon blir kvar. Hon lever hela sitt liv i denna lögn, en nödvändighet för att överleva. Som rom är man inte värd vatten. Fram till 1954 rådde invandringsförbud för romer i Sverige. Det är en roman om förtryck och hierarkier där romer hamnar längst ner på stegen, såväl i makabra koncentrationsläger som i förmodat civiliserade samhällen. Minnena hon bär på bleknar inte utan gör sig istället allt mer påminda. På sin 85-års kan hon inte vara tyst längre. Sakta men säkert sipprar hennes gripande historia fram. Det är en stark roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter. Jag älskade denna fantastiska bok och kunde inte lägga den ifrån mig. Detta är den första bok som har fått full pott i bokklubben, fem poäng av fem möjliga. 

Till nästa gång ska vi läsa "Gone Girls"

av Gillian Flynn

Födelsedagar

Oliver 13 år 

Den här veckan har vi haft två födelsedagar i familjen. I onsdags fyllde min äldsta och älskade son Oliver 13 år. Jag kan knappt förstå att jag nu är mamma till en tonåring. Min underbara förstfödda som jag älskar överallt annat. Oliver hade en önskan om att fira alla tillsammans,både mamma och pappa och resten av släkten. Tyvärr ville Andreas absolut inte detta. Eftersom det är pappavecka denna vecka så kommer killarna lite tidigare på söndag och vi firar honom då istället. Då kommer han att firas med min släkt och tillsammans med min yngsta lillebror Olle som fyllde 20 år i torsdags. Samtidigt väntar vi med spänning på att min mellersta lillebror Max och hans Rebecca ska få sitt första barn. Beräknad nedkomst var i fredags men den lille skrutten vill tydligen inte komma ut ännu.

Olle 20 år

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Göra av med energi

Mumsigt med popcorn

Efter att ha vabbat hela veckan är mitt tålamod inte på topp. Hilmer är piggare men snorig fortfarande. Febern är dock borta tack och lov. I förmiddags tog jag med mig killarna till Leos Lekland för att göra av med lite energi. Hilmer klättrade nästan på väggarna här hemma av tristess. Vi fick skjuts dit av min söta kusin Moa som jobbar extra på Leos samtidigt som hon pluggar till förskollärare. Och som de röjde mina killarna och vad bra de lekte tillsammans. Oliver var hur gullig som helst mot lillebror och de hade så roligt. Naturligtvis fikade vi också; kaffe till mamman och festis och popcorn till killarna. Till Olivers stora glädje sprang vi på hans fräken Chatrine som han gillar så mycket. Vi gick hela vägen hem i snöyran, 45 minuter tog det. Hilmer var helt slut efter två timmar på Leos. Tyvärr har jag fått känningar i halsen och snorar. Jag hoppas verkligen att jag klarar mig undan från att däcka. Har varken tid eller råd med det. Ikväll ska vi bara mysa och titta på Frost.

Oliver och fröken Chatrine

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.som)