In between

In between. Så känns det just nu. Och det är jobbigt, en berg och dalbana av känslor. Trots att man vet att man gör rätt så är det fruktansvärt jobbigt. Mitt i stormen kan jag ändå säga att det inte var ett förhastat beslut, utan något som växt fram under väldigt lång tid. Men med två barn och hus så är det inte lätt att bestämma sig och komma fram till en punkt där det är dags att gå åt varsitt håll. Det känns som att kasta sig ut från ett stup och inte veta var man ska landa. Det blir inte lättare med en massa bitterhet och sorg och att människor runt omkring ska tycka en massa. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet men jag hoppas och tror att det kommer att bli bra. Vi har två fantastiska barn som jag älskar över allt annat, jag har familj och vänner som bryr sig och stöttar. Idag hade vi första visningen av huset och imorgon är nästa. Jag kommer att sakna den här oasen och närheten till skogen. Det känns så omoget att gråta över ett hus och känna sorg över att behöva skiljas från det. Det kommer att bli bra. Men just nu känner jag mig in between.