Så var den över och förbi. Den stora dagen. Insåg just att det är nitton år sedan jag själv tog studenten. Nitton år! Åren går kan man väl lugnt säga. Student 2014 handlade inte om mig utan om mina underbara mentorslever och min yngsta lillebror. Det blev en intensiv men härlig dag. Och vi hade tur med vädret. Lite regnstänk på morgonkvisten men sedan sol hela dagen lång och lagom varmt. Jag började med att jobba ett par timmar; pyntade klassrummet, studentmingel och sedan avsked i klassrummet. Åh, vad jobbigt det var att säga hej då till mina teknikkillar. Det har varit tre fantastiska år som vi haft tillsammans och jag är så otroligt stolt över var och en av dem. Många tårar fälldes och det blev en hel del kramar innan jag sa hej då och sprang iväg till lillebrors student. Vad folk det var. Överallt. Förväntansfulla anhöriga. Finklädda. Leende. Och så kom de springande. Studenterna. Jag måste säga att det är en dag fylld av motstridiga känslor. Lättnad. Glädje. Förväntan. Sorg. Tomhet. Efter att så länge tillhört ett sammanhang plötsligt stå där och inte riktigt veta vad som komma skall.
Mina killar
Lillebrors student blev jättemysig. Hela släkten firade honom hemma hos mamma. Vi hade hjälpts åt med mat och godsaker, dukat och fixat. Alla var där utom pappa som satt på sitt moln och tittade på. Lillebror var glad och nöjd och det blev en härlig kväll med mycket prat och skratt. Lite svårt är det ändå att förstå att lillebror blivit så stor.
Mamma och Olle
Tilltugg
Släkten med moster G i spetsen
Fotografering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar