I´m not perfect

Jag blir så trött, ledsen och frustrerad. Jag är inte perfekt och jag gör inte alltid rätt. Jag har gjort massor av misstag och jag kommer säkerligen att göra många fler. Jag är den jag är, med fel och brister. Jag försöker så gott jag kan. Jag är varken bättre eller sämre än andra. Jag blir så trött, ledsen och frustrerad när andra människor hela tiden ska tycka till om vad jag gör och hur jag är. Jag har skrivit om det förut; kom gärna med råd och tips, men kom inte och säg åt mig hur jag ska leva mitt liv. Låt mig göra mina val. Sluta tyck en massa saker när ni inte har hela bakgrunden. I´m not perfect but I´m fuckin´trying...

Granne med skogen

På väg ner mot golfbanan

Inga älgar idag

Bilklubben

Ett av de nybyggda husen

Det här huset har varit ett ungdomshem en gång i tiden.

Nu bor det ett äldre par här.

Jag gillar det här huset.

Lite annorlunda arkitektur.

Fler nybyggda hus

Jag älskar att bo där vi bor, granne med skogen. Ändå är det bara 4 km in till centrum. När jag lämnat jobbet (som ligger mitt i centrum), hämtat Hilmer på dagis och går ner mot golfbanan då slappnar hela min kropp av och jag får ro. Vi passerar golfbanan där man ofta kan se älgar (eller golfspelare), den gamla fallfärdiga bilklubben och jordkällaren som står mitt i ingenstans (har förmodligen legat ett hus där en gång i tiden). Det är en salig blandning av nybyggda hus och gamla hus som stått där länge, länge. Men det är inte husen som dominerar utan skogen. Jag älskar att kunna kliva rakt ut bland blåbärsris och träd. Att vi har ett berg med utsikt strax ovanför tomten, eller det lilla vattenfallet en bit bort. Motionsspåret finns också ett par hundra meter bort. Det är mysigt med rådjuren som kommer in på tomten, även om jag skulle kunna slå ihjäl dem när de tuggar i sig mina blommor. Ibland tittar älgarna också in på ett besök. Jag älskar att kunna sitta på trappen i solskenet och andas in den friska luften och det enda som stör tystnaden är fågelkvittret. Enda nackdelen är att det är dåliga bussförbindelser (går fem gånger om dagen och inte lördag och söndag) så om man som jag inte har körkort så är det apostlahästarna som gäller. Oftast tar jag bussen till jobbet på morgonen och går hem. Men med tanke på det lugn jag känner här på vår gata granne med skogen så är det helt klart värt det.

En av alla backar.

Bra träning för ben och rumpa.

Granne med skogen

Utsikt från berget

Motionsspåret

Vattenfallet

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Grief

Bild: www.weheartit.com

Igår var det tre år sedan min pappa gick bort efter flera års kämpande mot cancern. Det mest skrämmande är att det både känns som igår men samtidigt som en evighet sen. Den värsta sorgen den mattas av med tiden men den försvinner aldrig. När man minst anar det kan den utan anledning dyka upp igen med full kraft. Pappa var fantastisk på många sätt och han lät aldrig sjukdomen vinna helt över honom. Han var så otroligt envis där det var viktigt för honom att leva. Leva i full bemärkelse. Det spelade ingen roll att han genomgick behandlingar med cellgifter och strålning, han fortsatte att arbeta. Han ville träffa sina arbetskamrater och känna att han gjorde något. Det var inte förrän sista hösten som det inte gick längre och då vägrade han att ligga på sjukhus. Hans plats blev då i en säng i vardagsrummet på bottenvåningen där han kunde vara en del av allt som hände. Han fick också som han ville, somna in i hemmets trygga vrå. Till slut orkade kroppen inte mer men sjukdomen tog aldrig hans livsglädje.

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Mannen från Albanien

Förra gången jag träffade tjejerna i bokklubben bestämde vi att vi skulle läsa Magnus Montelius "Mannen från Albanien". Jag är inte så där jätteförtjust i svenska deckare så jag hade väl egentligen inte så stora förväntningar. Till min förvåning fastnade jag på en gång och slukade boken i ett nafs. Jag ville verkligen inte lägga den ifrån mig förrän jag fått reda på hur den slutade. Det är en fascinerande historia och en lågmäld deckare som bygger på resonemang snarare än action men historien är oavbrutet spännande. Jag älskar Montelius stil och språk och  de intressanta personskildringarna och miljön med Kalla Kriget som bakgrund ger denna historia dynamik. Jag väntar redan på Montelius nästa bok.

Mannen från Albanien handlar om händelser under Kalla Kriget och om de politiska strömningarna i Sverige under 1960-70-talen. Det är hösten 1990 och järnridån har nästan fallit. I Stockholm faller en man ner från Erstaterassen och omkommer. Mannen har ett albanskt pass på sig men de albanska myndigheterna förnekar hans existens. Sanningen om mannen från Albanien är komplicerad och i bakgrunden skymtar en historia om en sammansvetsad grupp som begravt sitt förflutna men behållit sina lojaliteter. Den avdankade journalisten Tobias Meijtens råkar ha vägarna förbi och blir helt uppslukad av detta fall. Med hjälp av sin skarpsinniga kollega Natalie Petrini hittar de en helt annan historia än den officiella och som många gör allt för att den inte ska komma upp i ljuset...

Stig-Helmer

På väg in till stan

Idag hade jag en date med fina Lisa. En promenad in till stan och jag mötte upp henne nere vid ån. Jag såg henne på långt håll där hon kom åkande i sin blåa lilla bil. Målet var en loppis på idrottsarenan här i stan. Det var ganska många bord och massor, massor av saker. Jag vet inte om det berodde på att vi valde att gå på söndagen istället för på lördagen men jag tyckte mest att det var skit. Men det var kul att gå runt och titta på alla saker och alla människor och framför allt var det kul att träffa Lisa. Jag fyndade i alla fall en fin glasskål att ha smycken i. Lisa hittade en lampskärm, två glas till sin svärmor och så golfklubbor till maken sin. Vad vi skrattade. Golfklubborna som hon köpte var nerstuckna i en pytteliten golfvagn som ingick i köpet och vi kände oss lite som Stig-Helmer när vi promenerade därifrån. Eftersom jag höll på att dö av kaffebrist så fortsatte vi ner på stan där jag fick mitt efterlängtade kaffe. Det var skönt att vila benen och bara sitta och prata. Det finns människor som alltid gör en glad och Lisa är en sådan människa. Jag är glad och tacksam att jag lärt känna henne via bloggen. Innan vi skildes åt hann vi in en sväng på Panduro och så fick hon vara smakråd när jag skulle köpa gardiner på Hemtex. Härlig och mysig söndagsdate!

Lisa med golfklubborna

Fika

Loppisfynd

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Green

Bilder: www.weheartit.com

Panzi-sjukhuset

Nästa vecka drar vi igång ett välgörenhetsprojekt på jobbet. Det är mina underbara kollegor S och A som har lagt ner sin själ och hjärta i detta. Syftet är att under mars och april samla in pengar till Panzi-sjukhuset i östra Kongo. Detta sjukhus utför ett enormt humanitärt arbete genom att ta emot traumatiserade människor, främst kvinnor och barn, som blivit offer för våldsamma och sexuella övergrepp. Doktor Dennis Mukwege har bland annat tilldelats Olof Palme-priset, FN:s pris för mänskliga rättigheter samt utsetts till årets afrikan 2008. Mer om Panzi-sjukhuset kan du läsa här. Tillsammans med våra fantastiska elever kommer vi att driva flera projekt som ska generera pengar och allt avslutas med ett stort event i slutet av april. Målet är att få ihop 50.000 kr. Ni får gärna gilla och/eller dela vår facebooksida eller skänka pengar. Detta välgörenhetsprojekt drivs tillsammans med Läkarmissionen. Jag och vi vill hjälpa Panzi. Vill du? 
Nästa lördag är det Internationella kvinnodagen och Expressen uppmärksammar detta genom en reportageserie om kvinnors situation runt om i världen. Idag handlade det om kvinnor i Guatemala. Vi tror att vi kommit långt när det gäller jämlikhet men det finns otroligt mycket kvar att arbeta med. På många håll runt om i världen ses kvinnan fortfarande som underordnad mannen och dennes ägodel. Det är skrämmande att vi inte kommit längre. Jag är otroligt glad och tacksam för att vara född och uppvuxen i Sverige även om det finns saker att förbättra här också.

Doktor Dennis Mugwege

Bild 1: läkarmissionen.se

Bild 2:causeofdeathwomen.com