November är min månad. Jag älskar hösten och har inget emot mörkret. Men jag måste erkänna att årets november varit mörkare än vanligt. Grått, grått och ännu mera grått. Därför ser jag fram emot att få ta steget in i december. En månad fylld av ljus och förväntningar. Imorgon är det första advent och dags att tända det första ljuset. Adventsljusstakarna och adventsstjärnan är framme. Ljuset är redo att tändas. Strax ska jag baka saffransbullar (är ej ett fan av traditionella lussebullar). Julrosen har slagit ut och hyacinterna är på väg. Jag älskar julen och då framför allt att få umgås med nära och kära och att äta gott. Julklappar tycker jag har en underordnad betydelse och jag har försökt att dra ner på dessa. Numera är det bara barnen som får några julklappar och det tycker jag räcker. Julen ska handla om annat än det materiella. Jag försöker dra mitt strå till stacken när det gäller hållbar utveckling och mindre konsumtion och barnen verkar inte tycka att det är konstigt. Jag köper hellre få och bra julklappar (och då menar jag inte dyra) än dras in i julhysterin. Det känns skönt att julafton är min vecka då jag har barnen så att jag får ha dem hos mig. Julen i år innebär ju också att skapa nya traditioner som ensamstående förälder. På julafton kommer vi att vara här hemma tillsammans, med min mamma, mina bröder med respektive, farmor, min faster och hennes man och min kusin och hennes kille. Allt som allt blir vi nog 14 personer. Naturligtvis kör vi knytis och hjälps åt att fixa med mat och allt annat gott som vi ska njuta av. På juldagen kommer Andreas och "lånar" barnen och tar dem med för julfirande hos deras farmor och farfar där de sover kvar till annandagen innan de kommer hem hit igen. December du är efterlängtad! Nu ska jag bara njuta av den allt mer påtalande julkänslan ända fram till jul.
Bilder: pinterest.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar