Student 2014

Så var den över och förbi. Den stora dagen. Insåg just att det är nitton år sedan jag själv tog studenten. Nitton år! Åren går kan man väl lugnt säga. Student 2014 handlade inte om mig utan om mina underbara mentorslever och min yngsta lillebror. Det blev en intensiv men härlig dag. Och vi hade tur med vädret. Lite regnstänk på morgonkvisten men sedan sol hela dagen lång och lagom varmt. Jag började med att jobba ett par timmar; pyntade klassrummet, studentmingel och sedan avsked i klassrummet. Åh, vad jobbigt det var att säga hej då till mina teknikkillar. Det har varit tre fantastiska år som vi haft tillsammans och jag är så otroligt stolt över var och en av dem. Många tårar fälldes och det blev en hel del kramar innan jag sa hej då och sprang iväg till lillebrors student. Vad folk det var. Överallt. Förväntansfulla anhöriga. Finklädda. Leende. Och så kom de springande. Studenterna. Jag måste säga att det är en dag fylld av motstridiga känslor. Lättnad. Glädje. Förväntan. Sorg. Tomhet. Efter att så länge tillhört ett sammanhang plötsligt stå där och inte riktigt veta vad som komma skall.

Mina killar

Lillebrors student blev jättemysig. Hela släkten firade honom hemma hos mamma. Vi hade hjälpts åt med mat och godsaker, dukat och fixat. Alla var där utom pappa som satt på sitt moln och tittade på. Lillebror var glad och nöjd och det blev en härlig kväll med mycket prat och skratt. Lite svårt är det ändå att förstå att lillebror blivit så stor. 

Mamma och Olle

Tilltugg

Släkten med moster G i spetsen

Fotografering

Hufvudstaden

Moster G och moster A

Jag och Anna

I Lördags morse satte jag mig på tåget till hufvudstaden tillsammans med min vän Anna och mina två mostrar G och A. Väl framme styrde vi kosan mot Svenskt Tenn. Åh, vad mycket fint det fanns där. Jag fingrade på en hel del men kom bara ut därifrån med ett kort. Funderar dock på några underlägg och en kruka. Moster G shoppade en kudde och Anna fick också med sig lite smått och gott därifrån. Sen promenerade vi tillbaka mot Sergels Torg, provade några klänningar på vägen, innan det blev en lunch på Kulturhuset. Klockan ett klev vi på Stadsteatern för att se en föreställning av Djungelboken. Det var en modern tolkning av Kipplings roman med mycket sång och dans. På scenen fanns min kusin Linn. Det var hur kul som helst att se henne dansa och hon var så otroligt duktig. 36 år gammal, trebarnsmamma och fortfarande så spänstig. Imponerande. Efter föreställningen mötte vi upp Linn på den thailändska restaurangen Koh Pangan, strax bredvid Dramaten. Vilken underbar restaurang. Fantastisk mat och härlig atmosfär. Det var kul att träffa Linn och hinna prata lite. Vi är jämngamla och umgicks mycket i tonåren. Efter maten promenerade vi bort till Hötorget där vi fikade innan hemfärd. Klockan elva var vi hemma igen och jag stupade i säng. Det blev en härlig dag med fina upplevelser och mycket prata och skratt.

Stadsteatern

Djungelboken

Koh Pangan

Jag åt världens godaste grillade skaldjur

Bilder: Privata (homeofthedragonfly.blogspot.com)

Crazy times...

Denna bild sitter i arbetsrummet just nu.

Lärarhumor.

Crazy times. Ja, så känns det just nu. Tempot är högt och det händer saker hela tiden. Omvälvande, känslosamt, lycka, sorg... Det är verkligen en känslornas berg och dalbana. På jobbet är det total kaos som alltid i slutet av läsåret. En kollega liknade eleverna vid hyenor som jagar en överallt. Inte ens personalrummet eller toaletten är fredad zon. Det är kompletteringar, missade deadlines, betygsdiskussioner etc. Förhandlingarna avlöser varandra. Hela tiden måste man motivera varför ett betyg blir si eller så, varför man inte kan komma sista tre dagarna och tro att man kan lämna in allt man struntat i att göra under hela året, varför man måste prioritera de som faktiskt har en chans att nå ett högre betyg. Tårar och glädje om vartannat. Man sliter häcken av sig för att få så många som möjligt i mål. Det ska bli så otroligt skönt när alla betyg är satta och man släppt iväg alla elever, några på sommarlov och andra ut på nya äventyr.

Hemma händer det också saker. Huset är nu sålt. De nya ägarna flyttar in 15:e juli så det är snabba puckar. Jag har hittat lägenhet och flyttar 1:a juli. Det ska delas upp saker, köpas nya, kommas överens om hur vi ska ha barnen. Det känns sorgligt men samtidigt bra. Glädje över det som har varit trots att det kanske inte blev som vi trodde, sorg över det som inte kommer att bli. Det kommer att bli bra men det är ingen lätt match att ta sig igenom en separation, inte för någon inblandad.

Mitt i allt kaos gäller det att komma ihåg att andas och att också vara i nuet. Mina killar är mitt allt och det är de som gör att jag orkar. Ikväll tog vi en lång cykeltur på nästan åtta kilometer. Naturligtvis blev det en fikapaus på vägen. Nu är det långledigt, hela fyra dagar. En hel del praktiska saker ska tas om hand men framför allt ska jag bara vara med mina killar och andas och njuta av ledigheten. Nästa vecka är det slutspurt med betygssättning, skolavslutning och student för både mina mentorskillar och min yngsta lillebror (det kommer bli till att springa för att hinna med båda då de är på olika skolor).

Bokklubb

I tisdags kväll var det dags för bokklubb tillsammans med tjejerna igen. Vi träffas var åttonde vecka och nu var det sista gången innan sommaren. Vi var hemma hos G och satt på hennes altan i den sköna kvällssolen. Hon bjöd på en underbart god kantarellsoppa med hembakt bröd till och kaffe och bakelse till efterrätt. Till denna gång hade vi läst John Greens "Förr eller senare exploderar jag". Boken handlar om 17-åriga Hazel som är döende i cancer. Tillsammans med andra drabbade ungdomar träffas de i en stödgrupp som kyrkan anordnar. Hon avskyr dessa möten men så en dag kliver Augustus Waters in. Han är friskförklarad från sin cancer men har följt med en kompis till mötet. En episk kärlekshistoria uppstår mellan dessa två ungdomar. Boken handlar om hur det är att vara ung och stå med ena foten i graven. Det ligger en svart skugga över hela berättelsen men när jag läser den så skrattar jag och gråter om vart annat. En otroligt vacker kärlekshistoria som berör ett allvarligt ämne men ändå med en härlig svart humor. Jag älskar karaktärerna och de underfundiga dialogerna. Den berör cancerämnet med en ärlighet som ibland är som en käftsmäll. Jag blev helt såld på denna bok liksom de flesta av tjejerna i bokklubben. Den fick fyror och femmor i betyg av nästan alla.

Till nästa träffa i augusti ska vi läsa Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek".

Helg

Åh, vilken underbar helg vi har haft. Både sol och värme utan dess like. Tänk vad mycket det kan göra för både energi och humör. Just nu är det full fart på jobbet, samma kaos varje år inför betygsättningen. Dessutom tar mina mentorselever studenten så det gäller att mana på dem in i det sista och få alla i mål. De är så otroligt gulliga och omtänksamma, mina teknikkillar. Att ha fått följa dem i tre år och se dem mogna och utvecklas har varit en alldeles fantastisk resa. Jag är otroligt stolt över var och en, framför allt över hur de har utvecklats som människor. I fredags på mentorspasset blev jag beordrad att sätta mig ner på en stol. Några av killarna plockade fram en blombukett och ett fint kort som jag fick. De vet att jag har det tufft hemma med separationen och dessutom lagt och lägger ner hela min själ i att hjälpa dem hela tiden, så de tyckte att jag behövde lite uppmuntran. De erbjöd sig dessutom att hjälpa till med flytten när det är dags för det. Sen fick jag en kram av var och en. Jag erkänner att jag fällde ett par tårar, eller ja ganska många.

Fina blommor från mina mentorselever

Igår så blev det härlig kvalitetstid tillsammans med mina killar. Eftersom det var underbart väder ute packade vi picknickkorgen och promenerade/cyklade iväg till ett mysigt grönområde här i stan. Vi mumsade på saft, kakor och vattenmelon, lekte i lekparken, sparkade boll och tittade på fåglar. När vi kom hem tog vi med oss en filt ut i trädgården och bara njöt av det underbara vädret. Andreas och Oliver åkte iväg en sväng för premiärbad utomhus i Parkenbadet. På kvällen grillade vi och satt kvar ute på altanen långt efter att de sista strålarna försvunnit ner bakom trädkronorna. Det var alldeles ljummet och vindstilla ute.

Picknick i det gröna

På vägen hem plockade vi en bukett smörblommor

Idag har vi städat hemma och varit på kalas och firat barnens kusin som fyller fyra år idag. Världens sötaste lilla prinsessa. Det är roligt att Hilmer och Elsa är jämngamla. De går på samma avdelning på dagis och leker och slåss om vartannat. Personalen konstaterar att det märks att de är kusiner och tajta på ett helt annat sätt än med sina kompisar. Idag har vädret skiftat lite mer och blandat sol och värme med regnskurar. Kvällen avslutar vi med familjepizza och film innan vardagen och nya veckan drar igång. 

Finaste Elsa som fyller fyra år idag

Massor av gott på kalaset

In between

In between. Så känns det just nu. Och det är jobbigt, en berg och dalbana av känslor. Trots att man vet att man gör rätt så är det fruktansvärt jobbigt. Mitt i stormen kan jag ändå säga att det inte var ett förhastat beslut, utan något som växt fram under väldigt lång tid. Men med två barn och hus så är det inte lätt att bestämma sig och komma fram till en punkt där det är dags att gå åt varsitt håll. Det känns som att kasta sig ut från ett stup och inte veta var man ska landa. Det blir inte lättare med en massa bitterhet och sorg och att människor runt omkring ska tycka en massa. Jag vet inte vad som väntar runt hörnet men jag hoppas och tror att det kommer att bli bra. Vi har två fantastiska barn som jag älskar över allt annat, jag har familj och vänner som bryr sig och stöttar. Idag hade vi första visningen av huset och imorgon är nästa. Jag kommer att sakna den här oasen och närheten till skogen. Det känns så omoget att gråta över ett hus och känna sorg över att behöva skiljas från det. Det kommer att bli bra. Men just nu känner jag mig in between.

Dinners out

Fina Christine

Igår var jag iväg på after work med två gulliga tjejer; Lena och Christine. Jag var rejält trött och seg på eftermiddagen på jobbet och var inte alls sugen att gå iväg. Men en snabbdusch och en kopp kaffe fick mig i form och det var tur det för det blev en väldigt trevlig kväll. Vi hamnade på en italiensk restaurang där vi beställde in deras smarriga pizza och något att dricka till. Fyra timmars tjattrande hann vi med och åh så mysigt vi hade. Det var så skönt att bara få sitta ner i lugn och ro och få prata och skratta vilket fortsatte i medan vi promenerade hem i kvällningen.