Home of the dragonfly

Home of the dragonfly

lördag 25 oktober 2014

Min stora kille


Min stora kille. Min underbara förstfödda. Jag som alltid sa att jag aldrig ville ha barn (med tre småbröder och väldigt mycket barnvaktssittande så blir det lätt så) och nu kan jag inte tänka mig hur livet skulle ha varit utan mina killar. Utan dem skulle jag inte vara någonting. Runt dem cirklar hela mitt liv. Fina Oliver som fyller 13 år i januari. Tänk vad tiden går fort. Min stora kille som är en liten filosof. Som funderar och undrar. Som trots sina svårigheter har vuxit till den fantastiska person som han är. Världens bästa storebror, som har tålamod med intensiva och galna lillebror. Som passar lillebror när jag behöver springa och köpa mjölk. Som tar sig tid att spela spel och bygga lego med lillebror. Som låter lillebror vara med och titta på spännande serier och filmer. 
Min stora kille som är världens bästa son. Som är otroligt duktig på engelska och djur och natur. Som har stenkoll på vilka läxor och prov han har och tar ansvar för detta. Han gillar att baka och hjälper mig gärna med matlagningen. Han älskar musik och hans favoritfärg är lila. Han är en fena på att simma och har upptäckt hur kul det är att cykla. En kille som vill göra allt perfekt och som man får peppa att tro på sig själv och sin egen förmåga. Min stora kille som är höjdrädd, avskyr insekter och är rädd för hundar. En kille som man behöver förbereda och prata med om vad som händer. Jag är så stolt över honom hur han har hanterat vår separation men det är en kille som undrar och funderar över vad som händer. Som tycker det är jobbigt med förändringar. Därför behöver man visa honom respekt genom att bry sig om vad han tycker, tänker och känner istället för att bara göra saker. Jag kommer alltid att sätta honom i första rummet och inte dra in honom i något som han inte är redo för. Min förstfödda som ger mig förtroende genom att öppna sig, genom att berätta om sin oro över alla nya förändringar i hans liv. Jag älskar våra samtal och jag hoppas att jag ger honom den trygghet och stabilitet han så mycket behöver. Min förstfödda som jag älskar över allt annat. Min Oliver!






4 kommentarer:

  1. Hej Linda!
    Så jätte fint du skriver om din äldsta son! Man blir riktigt lycklig av att läsa din fina beskrivning. Barnen är verkligen en skatt, oavsett hur trött man är så lyser de upp ens tillvaro.
    Må så gott!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland kan bli galen på dem men som man älskar dem. Jag avskyr att vara utan dem varannan vecka. Då gråter mitt mamma-hjärta.

      Kram Linda

      Radera
  2. Fina ord om din store son!
    Och jag känner igen vår J i en del från när han var i samma ålder. Men det fattade du nog!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hans/deras svårigheter ställer en del krav. Både på dem själva och omgivningen. Därför är det underbart att se dem växa och utvecklas.

      Kram Linda

      Radera